Hela mitt liv har jag kännt en dragning till djur och natur. En dragning kanske är fel uttryckt. Är inte hel utan. Mår fysiskt dåligt om jag inte får min dagliga dos av naturen. Känner mig helt i obalans och det kryper i kroppen.

Jag har tur som kommit på att det enda som kan få mig på fötter efter en tuff period är att gå ut i skogen. Sätta mig på en sten och bara andas och känna in. Dofter och ljud. Känna den fuktiga mossan mot min hand eller solens värmande strålar mitt ansikte. Bara vara just där och då. Allt negativt rinner av mig som vatten på en gås. Och jag ger positiva tankar större utrymme.

Annars är jag nog precis lika ovanlg som alla andra. Jobbar, tar hand om barn och hem, umgås med vänner, målar när jag kan. 

Är svag för det som är på riktigt, det som är äkta. Lagar mat från grunden (mest vegetarisk) och gör mina egna hudvårdsprodukter. 

Intresserad av människors djup och inre. Tror på balans mellan kropp och själ. Harmoni i det inre.